Älskade Malte 10 februari 2015.

För en månad sen idag, den 10 februari, lämnade Malte min mig, husse och Hr Albin. När jag höll dig, min kära vovve, i armarna och kände och hörde att du slutade andas och veterinären sa att ditt hjärta slutat slå var det något som gick sönder i mig...

Och det tar sån tid för mig att hela mig ... Jag saknar dig så, tomrummet du lämnat efter dig är så stort och tillfällena då jag påminns om dig dyker upp hela tiden och får mig att gråta. En så stor del av mitt liv var och är mina hundar och Malte var min första egna hund. Den som jag längtat efter så många år. Och mitt liv med hund blev ändå många gånger bättre än vad jag någonsin kunnat tänka mig. Ett speciellt liv och ett enormt intresse. Med så mycket kärlek, vänlighet, värme och respekt – han för mig och jag för honom. Och som du kände mig Malte min...du visste.

"Till Malte min..." heter den här målningen som jag målade precis efter att Malte lämnat oss.

Och alla har varit så snälla. Familj, vänner, grannar och andra hundägare som frågat var min andra hund är och förstått min sorg, som visste hur tajta vi var och hur mycket han betydde. Och många är det som också saknat Malte. Han gjorde intryck på många vår vänlige, vackra Malte.

Bästaste vänner..

Saknad är Malte också av sin bästa hundkompis och vår andra hund. Hr Albin har inte riktigt varit sig själv sen Malte dog. Jag har märkt hur han tittat och lyssnat efter sin vän vid många tillfällen. Och även om han  såklart inte har varit opåverkad av min och husses sorg så har jag sett att han varit deppig på något sätt. Men i hela hans liv har Malte funnits med honom...bara sju månader skiljer dem åt i ålder. Slumpen gjorde att vi hade två gamla hundar... så måtte älskade Hr Albin hänga med ett tag till. Och nu han har börjat bli sitt gamla jag igen – en underbar spelevink och lyckopudel som får även en ledsen matte att skratta... och han behöver ju mig som den gamla vanliga matten! Vilken otrolig tur, käraste Hr Albin, att du finns, att vi har dig!

Käraste Hr Albin, vår lyckopudel...

Och i mitt i den absurda situationen, i allt det jobbiga som hände, så gick det ändå så fint till...vi fick några fantastiska sista dagar med vår älskade Malte, vi hann göra nästan allt han tyckte om, vi var honom så nära, han slapp svåra smärtor och tiden för när vi var tvugna att lämna varandra blev nog så rätt som den kunde bli. Och han fick leva ett helt hundliv, drygt 12 år och tre månader blev han fast han var så sjuk som liten och vi inte visste om vi skulle få behålla honom då. Inte alla eller många har den turen med sina djur när de måste lämna varandra...att de hinner säga hejdå.

Någon av de sista kvällarna...

Men så är det, älskade finaste Malte min finns inte fysiskt här hos mig och oss längre, men i mitt hjärta så känner jag att du har en plats som alltid är din och där jag kan minnas dig och så småningom kan bli glad över allt vi gjort, allt vi var för varandra min trogne vän. Jag glömmer dig aldrig någonsin och jag kommer alltid att älska dig och längta efter dig, Malte min....

Älskar dig Malte min....alltid.

Libera/Robert Prizeman/Ian Tilley – Stay with me