(I Citronträdet II)

..Så utställningen i hamnen blev av men vi lyckades pricka in den enda regniga dagen på nästan hela, eller åtminstone halva sommaren! Bra gjort! Regnväder är inte det den optimala situationen för en utomhusutställning och det var in i det sista osäkert hur vädret tänkte bete sig men till slut så blev det till ganska stora delar ösregn, ganska stora delar småskvätt och liten del uppehåll :). Jag hade laddat med stor grön ful presenning då jag ju visste att osäkerhetsfaktorn var hög...och den kom till användning så gott som på en gång och blev det som sattes upp först. Häpp!

Men vem har sagt att allt ska vara så förbannat enkelt  - så uteutställning i regn lärde mig något nytt igen - det är lite för mörkt under en mörkgrön presenning, man syns dåligt och ser dåligt, det kan komma både små och lite större vattenfall på eventuella besökare om det kommer en kastvind underifrån och liksom förvandlar lätt hängande vattenfylld presenning till ballong...

Sålde, trots vädret och lite folk, en stor tavla till ett par som verkligen gillade sin nya målning. Och det är viktigt för mig att mina målningar skall komma till nån som tycker om dem. Mycket. Och det är ju nästan alltid så men om de t ex köps in av en konstförening för utlottning kan det väl antagligen hända att det blir nån som tar/får den för att just den blev kvar. Och det känns inte bra om jag tänker på det. Fast det är ju ändå så att de som valde min tavla till sin förening gillade den...

(Close Cover)

...och nu verkar det som (efter vad jag har hört från de som köpt tavlor av mig från just konstföreningar) att mina målningar har blivit "valda" och fått goda hem. Ja, en aning knasigt är det där men så är det för mig. Goda hem skall de ha...De är liksom mina själsfränder efter att jag hittat på och målat dem.

Den raraste som jag känner, min käre storpudelgubbe Malte, (Kungen) är numera med i en bok. Det är en ny tjock bok som heter Din Hund (hundraser i Sverige och hundens liv) bra både för nybörjare som tänker skaffa hund och för de som redan har hund. Där finns han med som en av representanterna för pudeln. Å så fin han är min raraste vovve... Bilden är tagen av en fotograf som heter Lillemor Böös.

Så har jag varit på min norrutresa. I Ångermanland, Medelpad, Jämtland och Västerbotten har jag stannat till. Precis som alltid så känner jag mig så vidunderligt fri när jag åker norrut.

Jag blir varje gång förundrad över hur vacker naturen är och jag sitter och njuter när jag alldeles ensam kör genom miltals med skog, berg och sjöar. Ett antal år gamla kalhyggen med massor med mjölkört eller rallarros eller alamunken och högt höstgulrött gräs blir så vackert i kvällsljus. Å tack till alla er som jag fått hälsa på - det var så kul att se er!

Jag har ju tidigare skrivit om hur horder eller hjordar med larver invaderat mina blommor på altanen. Och inte bara blommorna utan även mina salladsodlingar i lådor som jag hade i år. Min ruccola var bara pinnar men den fick ändå stå kvar för jag ville se vad som hände; äter de små verkligen upp allt?(Svar nej; de lämnar faktiskt stjälken)  Och vad händer sen? Jo sen, när larvarna flyttat vidare, så kom den fantastiska ruccolan igen. Nu växer den som bara sjutton och jag smakar av den lite så där lagom för nu vill jag se vad som händer sen igen...Kommer den att blomma? Hur ser de blommorna ut i så fall? Så ruccolan får fortsätta stå på tillväxt.

 Kunde också se när jag jämförde bilder från min altan i sommar att det växt till sig trots allt. Ganska rejält...och nu i mitten av september är det ännu grönare.

(altan i juni)

(altan början av augusti)

Idag lyssnar jag på "Close Cover" av Wim Mertens.Wim Mertens – Close cover  Den hade jag i öronen när jag målade tavlan ovan med samma namn...Lyssna - den är så fin.

thats all for now från