Så ska jag pröva något nytt. Jag ska göra collage av sånt jag redan målat, det kan t ex vara halvfärdigt eller bitar som blivit över när jag har beskurit för att rama in. Sen kanske jag målar lite i det också för att få ihop det hela. Får se vad det kan bli.

Så ska jag också måla några STÖRRE tavlor - det var ett tag sen sist. men jag gillar det. Minns när jag kom till min första akvarellkurs med mitt jätteblock och de andra hade små små block och läraren kommenterade att det var ovanligt att nybörjare ville måla så stort..men det ville jag. Nu är det lite problem eftersom min atelje är så liten, man behöver liksom kunna backa några meter för att kunna se helheten och vad man håller på med men jag får ta större dukar som ändå inte är vrålstora. Har några 90 x 90 cm till att börja med. Ska också använda mig av stora penslar och inte pilla så mycket... återigen får se vad det blir. Ser fram emot det...

Så är Alla Helgon helgen är här igen. Det är mörkt och blött och hösten börjar bli så där trist som den kan vara i november. Mitt humör svänger, jag känner mig ledsen och vemodig just den här tiden. Tänker på dem som inte är här mer...som jag tänker på annars också men just nu så blir det mer av allihop. Samtidigt. Saknar dem så mycket. Undrar.

Tycker inte om att säga hej då överhuvudtaget och till de som gått bort är hejdået (om man ens hinner säga hejdå) så förbaskat absolut . Åtminstone här, åtminstone så vet ingen. Jag har svårt att förlika mig med döden fast jag vet hur naturlig den är...och med mitt tankesätt om naturen och naturens kretslopp så är den så absolut naturlig och självklar. Och ändå så gör den så ont att jag inte vill ha med den att göra. Men jag måste. Alla måste som lever, som har turen att få leva.

Hittade en dikt i mina gömmor som tröstar mig och kanske kan trösta andra som sörjer någon, så här står det;

Gråt ej vid min grav

Jag finns ej där

Jag finns i solens spegelblänk på havet

Jag finns i vindens lek över ängarna

Jag finns i höstens stilla regn och varma färger

Jag finns i vintergatans stjärnehär

Och när du i tidig morgon väcks av fågelkvitter

är det min röst du hör...

Vet inte vem som skrivit den men den är så fin tycker jag. Imorgon skall jag på kyrkogården och tända ljus, det känns bra. Fullt av folk som är ute i precis samma ärende, att minnas sina kära som vandrat vidare. Då känner man sig mindre ensam och det gör inget att man är ledsen. 

Nu lyssnar jag på Roxette Roxette – Things Will Never Be The Same .