Jag kände det på mig när jag kom ner till Norvik och i dag såg jag den häftiga herr/ fru Havsörn igen för första gången på några månader. Ganska nära och flera gånger. Ahhh vilken syn det är!!! En gigant i fågelvärlden med en vingbredd på omkring 2,5 meter. Ovanför mig. Jiipii!!! Underbart!

Under sommaren försvinner de härifrån - antagligen jagar de längre ut i kustbandet. Mattillgången är säkert ännu godare längre ut där mängder med sjöfågel häckar. Nu när det blir kallare behöver de antagligen utöka sitt område att söka mat på och flyga längre sträckor för att hitta något att äta. Jag måste försöka få en bra bild på någon av dem...men det är inte så lätt när man kör med mobilkameran och inte ser vad man har i sökaren...! Nej, jag får nog sätta mig på nån bergstopp och vänta några timmar med en bättre kamera. Nåja, den svarta pricken ovan är en HAVSÖRN! Svävande på jättevingarna & I want to Fly like an Eagle...det har min bror faktiskt gjort, eller, under en drakflygningstur i Åre så fick min bror flygsällskap av en kungsörn som spanade in honom. WOW !

Och när han seglade över Atlanten så dök det upp ännu ett av mina favoritdjur, en stor val, som också vände upp sidan och med sitt stora öga spanade in båt och besättning. Valar har jag också sett, trots att jag är en relativ fegis och inte skulle våga segla över Atlanten. 1989 åkte jag (o Ingela m son Kristian) till Nordnorge på valsafari. Långt ut på Ishavet åkte vi i två dagar och såg massor med kaskeloter, vikvalar och små tumlare. Det glömmer jag aldrig och skulle gärna vilja göra om det. En häftig känsla, den som jag så ofta kan känna inför naturen, sin litenhet och samtidigt en sån samhöriget! Då är man synnerligen levande...