I går sa Miljödomstolen Nej till storhamnen i Norvik. Idag åkte jag dit bara för att bara vara...med mina pudlar förstås. Det känns så bra att Md på precis de punkter som så många har ifrågasatt gav Sthlms Hamnar backning. Om järnvägen, hur transporterna ska ske och i vilken omfattning, ingreppen i naturen, utsläpp, ekonomi osv osv. Och jag antar att ingen kommer att kalla Miljödomstolens ledamöter för bakåtsrävare och nejsägare. Det blir liksom en annan nivå på hela saken i och med att de också så tydligt pekade på bristerna i projektet, i ansökan och på en slags nonchalans från Sthlms Hamnars sida.
Vårt nya kommunalråd, Anna Ljungdell (efterträder Ilija Baltjan som haft avslutningsfest i veckan) var genast ute och sa att hon välkomnade att Sthlms Hamnar skall överklaga domen. Tänk om hon och den övriga kommunfullmäktige församlingen hade läst domen och gjort refektionen att det kanske inte är så otroligt fantastisk med en storhamn - på flera sätt. Det var mindre än en handfull ledamöter som röstade nej när detaljplanen antogs. Jag undrar alla som röstade ja tänker nu? Om ni påverkas alls? Jag skulle också vilja höra vad Ilija Batljan och Christel Wiman, som var vd på Sthllm Hamnar till i september hade att säga. Dessa två var de mest pådrivande och hade inte mycket till övers för kritik. Men de kanske inte behöver svara längre...de har ju listigt dragit iväg.
Whatever - idag är jag glad och resultatet av överklagandet blir den dagen. Jag hoppas verkligen att nya ideér för framtidens Nynäshamn kommer nu när inte alla, förhoppningsvis, är helt fastlåsta i tanken på Norviks storhamn.
Och idag var vädret helt underbart igen. Sol och början till minusgrader. Som jag längtar efter så där lite lagom kyla. Jag kom ut vid tvåtiden och solen står så lågt - men det ger ett härligt ljus. Jag och herrarna gick längst ut på udden och där kom familjen Svan oss till mötes. För första gången simmande rakt emot oss. De har aldrig förut kommit mig så nära när jag har haft hundarna med mig. Det kändes som en stor lycka... Efter en stund kom Kina med lillKillen och Tjejen. Vi stod och pratade ute på udden och plask sa det. Jag hann aldrig se vad det var utan hörde ett rejält plask bara ett 10 tal meter ifrån oss och såg på vattnet att något dykt ner där. Något ganska så stort. Vi spanande ut över vattnet och pratade om fisken som går upp här i fjärden senhöst och trodde nog att det var en stor fisk vi hört. Så plötsligt sticker det upp något svart längre ut. Först tror vi att det är en sjöfågel, skarv eller liknanden fast den har ju varken fågelhals eller fågelhuvud? Då ser vi att det är en SÄL som sticker upp sitt huvud och ligger därute och tittar på oss, nyfiket och länge innan den dyker igen. Tre gånger till får vi se skallen sticka upp och inspektera oss innan vi börjar frysa rejält och börjar gå tillbaka. Vilken lycka! Första gången som jag ser en säl här!
Så väl tillbaka vid bilarna så kommer han flygande. Den mest majestätiska av dem alla - en havsörn. Ganska högt upp och vi såg honom inte så länge - men är det inte en skön syn? Jag är en stor örnvän. Det känns liksom som om tiden står still när man får se en svävande på sina enorma vingar, särskilt om man kommer nära. Fascinerande varelser är de, dessa vackra örnar.
Så det var inte bara jag som var i farten och kände mig lycklig idag över att det, åtminstone, är ett tillfälligt stopp i Norviksplanerna. Så kände djuren de med. Jag är alldeles säker!
