(här har jag precis börjat måla, grundat skissat upp tjejen, ljusa och mörka färger, formen på rosenbusken)

Just nu har jag två nya målningar på gång. Det här är den ena som går under arbetsnamnet "Never promised you a rosegarden" och det kommer den antagligen att heta också. Namnen kommer till mig ganska lätt när jag "känt in" min målning lite grann. Den andra har jag inte hunnit titta på så mycket än att den fått något namn. Ibland målar jag efter t ex låttitlar och då finns namnet där redan från början men i det här fallet så målar jag efter de skisser som jag gjort i datorn och därför kommer namnet efter att jag börjat måla när jag "ser" vad den heter...

När jag skissar i datorn har jag använt mig av målningar som jag redan gjort men sätter ihop dem på ett annat sätt och ändrar färgerna som jag vill. Jag använder även foton som jag tagit. Och lägger till nytt. Det är väldigt spännande och gör att jag kan testa och ändra i all oändlighet om jag har lust. Något alldeles nytt för mig i jämförelse med mina superenkla vanlig blyertsskisser.

När jag börjar måla min datorskissade bild så förändras den i ett steg till...jag kommer in i den nya bilden och så glömmer jag min skiss - det gör jag med alla mina skisser om det går bra...den nya bilden tar över. Och så försöker jag att lyssna till vad mina tankar spontant säger till mig att jag ska göra när det gäller färgerna och formerna. Om t ex ordet ultramarin dyker upp i mitt huvud använder jag ultramarin för det som jag just då ska måla.

(rosorna har kommit till, tjejen tydligare, mörkat och ljusat, fler lager med färg, starka färger )

Jag försöker att bli mer och mer lyhörd för den här intuitionen - känslan. Lita på den, lyssna på den och vad den säger om färg och form. Och va fa..., det går alltid att måla över och måla nytt om den skulle ha "fel". Men sen jag började att måla på det här sättet så går det bättre och bättre tycker jag, det inte bara känns bra, det blir väldigt roligt att måla också. Fel och fel förresten - det är en av tjusningarna med att måla så här fritt och ur sin fantasi - inget är "fel" :)!

Annars så har det varit otroligt vackra, kyliga vårdagar nu ett tag. I Norvik såg jag härom veckan uppåt 80 ejdrar. Så snart kommer ådorna att ligga på ägg därute - eller de har säkert redan börjat. Idag träffade jag först på hr/fru havsörn relativt nära, ljusa färger tydde på en äldre fågel. Mäktiga vackra! Jag får återigen lust att flyga. Så hade en ensam tärna tagit sig hela vägen från södra Afrika och flög omkring och sökte efter sina tärnkompisar. De kommer nog när som helst också. Brukar vara ett tiotal par som häckar i Norvik varje sommar.

Det blåste mycket även idag och ensamma tärnan ryttlade länge, länge i vinden. Det var som om han stod alldeles stilla. Jag tycker att det verkar som om dessa havsfåglar njuter av blåsten. De flyger uppåt och neråt, stannar, svävar, surfar och utnyttjar verkligen den enastående förmågan som de har. Och att bara tänka på hur de små varelserna kunnat flyga så långt och hitta så precis dit de ska. Naturen! Igen! Jag är imponerad.

 (igår såg hon ut så här och börjar bli klar, färgerna är något dämpade, det saknas mer ljus och mer mörker men sen så...)

The Orchestral Academy Of Los Angeles – Love Is Blue (L'amour Est Bleu)

passar både naturen och "Rosegarden"  och har en sån fin melodi, jag har gillat den sen jag var liten...Är en gammal melodifestivallåt tror jag...