Så...som vanligt susar sommarmånaderna förbi. Snabbare än sist - som nästan allt som har med tid att göra. Farten ökar. Det gäller att hänga med och hinna med. Fast än är väl drygt halva augusti kvar men det märks att sommaren allt mer ger sig för denna gången. Och att den fina, sköna hösten som jag tycker så mycket om börjar ge sig till känna. Med, så småningom, klar luft, vackra färger och ett slags lugn. Vilken tur vi har som bor här och har årstiderna, växlingarna, förändringen...något att längta efter, se fram emot och för några, att fasa för. För mig är vår och höst höjdarna. Det värsta och det som får mig på dåligt humör är fuktig tokvärme, blåsigt hällregn eller en rejäl blöt snöstorm - då vill jag också fly...fast inte särskilt långt.

Annars mycket målande nu. Det går gott. Har ett antal vallmoakvareller inramade och klara. Lika roligt att måla dem den här gången. Det var ett tag sen sist. Och jag har, som jag skrev om tidigare, hittat ett favoritpapper, Montval 270 g. Så jag ska göra fler akvareller innan utställningen den 31/8. Det är i alla fall min tanke. Vi får se hur det går med den där tiden... Motiv är ännu inte riktigt klart. Blir troligtvis frukter...kanske en och annan fågel...kanske lite lite guld i nånstans...

 ("Vallmominnen I")

Så har jag gjort min senaste akryltjej klar, det här är "Dansar.."

("Dansar...")

När jag målade henne kom jag på att jag skulle måla ihop henne med min andra akryltjej som fick byta namn till "Bland Rosor". Så nu har jag gjort mitt livs första diptyk som det heter på finspråk...och diptyk betyder just "dubbeltavla". Men de funkar var för sig, som "enkeltavla", tycker jag.

("Dansar...Bland Rosor")

Och för några dagar sedan satte jag igång med två landskapsmålningar...ihopsatta i datorn som idé...men kanske finns landskapen ändå nånstans? Tänkte måla dem i akryl då jag har lite sån där tidsbrist men så kände jag starkt att jag skulle måla dessa i olja. Och så blev det. Efter att ha skissat upp dem i akryl så bytte jag till olja. Å ja, det går. Oftast är grunderingen på dukar och pannåer gjorda med akrylfärg i vitt innan man målar olja (eller akryl). Men man ska inte göra tvärtom sägs det. D v s lägga akryl ovanpå olja. Oljefärgen är så fet att det är risk att akrylen släpper... Fast det har jag såklart också gjort men då har det varit fråga om väldigt små färgpartier. Och det har så vitt jag vet gått bra...

 (akrylskisserna av mina landskap) 

 (här har jag börjat måla i olja)

Mina stora förhoppningar på mina blommor i sina stora krukor med sin goda jord har drastiskt grusats. Nån eller rättare sagt hundratals små fjärilslarver har satt stopp för det. Effektivt. De käkar som de aldrig kommer att få käka igen. Och de har säkert alldeles rätt. För inte många kommer att hinna bli vuxna fjärilar. En av dem har puppat in sig bland en av blommorna så den ska jag följa och se vad det blir för något.

Men de har verkligen gått bärsärk bland blommorna och särskilt bland bladen. Och nu växer det ju ändå och ser rätt grönt ut men inte som det skulle ha gjort om de små liven lämnat mina blommor ifred. Ja, ja några blev i alla fall i sommar riktigt mätta, och troligtvis nöjda, och man kan ju glädja sig åt att ha fött upp vackra fjärilar eller möjligtvis, mindre vackra flygfän, i sommar då. Mycket larver var det som sagt men däremot mindre bladlöss ..så tack för det !

I dag lyssnar jag på Simon & Garfunkel – The Only Living Boy In New York . Min gamla LP (Bridge over trouble water) med gamla favoritlåtar som aldrig liksom blir för gamla... eller varför inte lyssna på Simon & Garfunkel – The Boxer. Så bra!

Mina favvogubbar bland blommorna.