Ninihill's Leader of the Pack (S34670/2003)

Älskade herr Albin. Den skrattande pudeln och en glädespruta! Det går inte en dag utan ett rejält garv när man lever med den här pudeln. Albin kom till oss för att Malte var så dålig. Husse tyckte att vi skulle köpa en till om Malte inte klarade sig - jag var tveksam. Jag hade ju läst och hört att den första hunden åtminstone borde vara 2 år (och mellan Malte och Albin skiljer det bara 7 månader)och så hade jag tänkt mig det hela - för jag ville ju redan ha fler pudlar. Jag ville också att Malte skulle få vara ifred när han var sjuk. Men så tänkte jag om...det kanske inte bara skulle vara fel - varken för Malte eller mig. Så det blev snabba ryck och på SPK's valpsida fanns det bara 3 valpar till salu just då. En brun hos någon kennel och två vita hos Nina Backe, Ninihill's kennel. Så blev det den mest vita...hr Albin. Och aldrig har jag ångrat det, något snabba, beslutet.

Jag och mamma åkte och hämtade Albin. Han var väldigt liten men visade genast att han var ganska självständig. Albin var full av energi och tyckte inte om att ta det lugnt - han ville inte sitta still i famnen och han gillade inte att sova.  Det var som om han tyckte att det var slöseri med tid. Så det blev det viktigaste att lära honom. Att det ibland var nödvändigt med vila och att kunna ta det lugnt. Genom olika metoder så lärde jag honom att de faktiskt var OK att vara stilla ibland och han blev en riktigt gosig knäpudel som fortfarande gillar att sitta i knät. Och nu är han inte precis liten längre utan en 66 cm hög och 30 kilo tung stor storpudelkille. Albin var Maltes raka motsats. De fungerade ändå bra mellan dem - och de har aldrig slagits en enda gång - jag har varit noga med att se till att situationer inte har uppstått. De fick såklart busa och leka men till en viss gräns. Det fick aldrig bli utom kontroll. Och de blev duktiga på att höra vad jag sa, och jag lärde mig att det var bra med ett kommando för att sluta med saker...KLAR! Det använder jag för allt möjligt, vare sig det är på trimbordet , bus eller något annat. Ett av de bästa orden som jag lärt dem faktiskt.  

Tyvärr blev Albin riktigt skrämd som liten av andra hundar. Det gjorde att han tyckte att anfall var bästa försvar och han började göra utfall. Jag hamnade i en situation som jag inte alls klarade av vilket säkert förvärrade allting. När vi försökte träna och träffa andra snälla hundar så nosade han inte på dem som de bör göra utan han nafsade dem i nosen direkt! Vilket fick till följd att en del lyckades han skrämma och en del blev arga. Så på alla sätt blev hans dumma utfall belönade eller bekräftade. Och ju äldre han blev desto värre blev det. Jag provade naturligtvis allt som jag kunde komma på och sökte också hjälp på olika ställen av olika tränare med olika metoder men inget hjälpte. Dessutom började Malte också hänga på. Och allt osäkrare blev jag och allt starkare blev mina två herrar. Ibland var det så att jag rent mådde dåligt inför våra promenader - hur skulle det gå? Och naturligtvis kände de det och var försvarsinställda redan från början.

Det som löste allt, eller i alla fall det mesta, var när jag en dag fick tipset om att ta en tvålflaska (Bliv tvål) fylla den med vatten och ge honom en dusch vid exakt rätt tillfälle. Jag tog Albin på ensam promenad och sökte upp andra hundar för att kunna prova. Vi fick möte, jag var beredd med flaskan och precis när Albin hoppade fram mot den andra hunden så fick han en dusch. Effekten var omedelbar! Han tvärstannade tittade på mig (hurra) och var mycket förvånad. Det här behövde jag upprepa 3-4 gånger sen var det en helt annan hund som jag promenerade med. Jag fick kontakt! Å vilken känsla. Efter flera års tränande och jobbiga promenader så blev det så mycket bättre. Idag går det mycket bra, jag möter med båda hundarna vid min vänstra sida och båda går jättefint. Ibland blir det återfall men då är det oftast mycket besvärliga hundar och hundägare som vi möter. Såna med stora problem eller helt utan mötesvett. D v s de tar inte in sin hund utan den får springa lös eller på långt koppel. Eller så är det stora hundar som gör våldsamma utfall - men för det mesta så klarar Albin (och Malte) även det idag. Å vilken lättnad det är och ju mer jag lyckas att slappna av desto säkrare kände sig herrarna med mig.  Så återigen har jag lärt mig massor av mina hundar. 

Hr Albin fyller sex år i maj 09 och är en härlig hund. Han är stor, smart, stark, snabb och med en otrolig kontroll på sin kropp. Han är precis genomsnäll. Han har en stark jaktlust och älskar tikar - men kommer även bra överens med de hannar vi träffat. Och framförallt  är han en hund som bara älskar livet. Han är alltid så glad och lyckig att man bara inte kan låta bli att bli detsamma bara av att se honom. Så är han mycket busig. Och påhittig. Man ska ju hålla sig för skratt för annars blir busen bara ännu roligare men då och då går det bara inte...! Fast det är klart att vissa perioder har varit urjobbiga och rätt många nya gråa hår har man fått av Albins alla påhitt och under hans utfallsperiod. Men nu, när det blivit så bra, så har det varit värt allt jobb. Albin har gått flera kurser - det har alltid gått mycket bra - man får bara vara lite mer alert än med t ex Malte. Albin älskar också att arbeta och att lära sig saker. Och fast han och Malte är så olika kan jag inte se någon skillnad i lusten att arbeta. Albin har gått valpkurs, vardagslydnadskurs, spår och sökkurs, kantarellsökkurs och rallylydnad. Han och jag ska  fortsätta med rallylydnad längre fram i vår. Det är en sån härlig träning och både han och jag tycker att det är jättekul. Så får vi se om vi kan tävla nångång. Albin är hdröntgad med resultatet AB. Albin är skottfast men gillar inte raketer.

Så att ha Albin är en glädje (tack Nina och Anders, kennel Ninihill's)! Tänk att få leva med en sån lycklig glädjehund varje dag (å så snygg dessutom!). Jag är glad mina pudlar är så olika varandra.  Det är mycket utvecklande och jag har fått lära mig massor. Jag är en lyckligt lottad matte som faktiskt, varje dag, är tacksam över att jag kunde ha hundar - mina härliga pudlar!

Nedan hr Albin sommaren 08, under honom, Albin's mamma Fia (Brammarps Kilisimasi Fiefia, foto: Nina Backe). Vi saknar bild på Albin's pappa Onside's Playbandy.