After Five High Society Healer (S59120/2002)
Vår käre, kloka och vackre Malte - kungen i familjen. När vi väl bestämt oss så började vi leta efter valp. Först hade vi tänkt oss en svart men så slumpade det sig så att jag fick se en silverfärgad storpudeltik. Och föll pladask för den färgen, oj vad vacker, en silver skulle det bli!
Just då hade det fötts en kull silverfärgade storpudelvalpar hos kennel After Five och jag hittade dem via SPK's valpannonser. Vi åkte ner till Trollhättan och tittade och träffade Malte, mamma Selma, syskonen och uppfödare Gunilla och Sven-Åke Thorsell för första gången. Jag fattade knappt att det var sant. Det skulle bli min valp! Lille Malte, den enda i kullen som inte ännu var såld, la sig tillrätta hos sin blivande husse (bilden) och somnade...å husse var lika glad som jag. Och pudelfrälst! 
Den 30 december 2002 hämtade vi hem vår lilla valp. Den långa resan gick bra och väl hemma fann han sig väl tillrätta på en gång. Vi hade köpt leksaker koppel och allt annat som vi fått veta att man kunde behöva.
Sen så blir inte allt som man tänkt sig - Malte blev sjuk. Det började med kräkningar då och då. Jag frågade mig fram men fick veta att valpar kräks ibland. Men med Malte så blev det sämre och sämre - trots att jag följde alla råd som jag fick. Det var någonting som var ordentligt fel. När han bara var fyra månader gick det inte längre - då kräktes han upp allt som han åt vare sig det var dietmat eller hans vanliga Hill's valpfoder. Han blev inlagd på Bagarmossen i fyra dagar och fick vätska och det gjordes undersökningar. Malte hade en ordentlig magkatarr orsaken kunde de inte säga - fanns flera tänkbara. Jag misstänker själv fodret - att det var något som inte var bra för honom i det. Men som sagt, ingen vet säkert. Sen följde en jobbig tid med massor av mediciner, undersökningar, försök med veterinärers dietfoder och han blev bara dålig igen och igen. När han varit sjuk några månader fick vi veta av veterinärerna att de inte visste om han skulle klara sig. Så eländigt allvarligt kan det bli med en "enkel" magkatarr! Hur det är att ha en sjuk hund vet alla som har haft det. Jag mådde verkligen dåligt under de
n här första tiden - skulle min lille Malte klara sig eller inte? Jag var alldeles villrådig och förtvivlad. Jag tyckte inte att jag fick de rätta svaren från någon heller fast jag verkligen försökte, varken när det gällde vad det berodde på eller vad jag skulle göra åt det.
Så jag började själv att nysta i det här med magkatarr och foder - och för att göra en lång historia kort så bytte jag veterinär (sökte och hittade en som skulle vara bra på magar), kokade all mat själv, drog ner på hans mediciner till ett minimum i samråd med nye veterinären och Malte började långsamt bli frisk igen. Så hade jag turen att hitta ett foder, NatureDiet, som visade sig vara dunder! Få ingredienser, lätt ångkokt, dyrt som stryk men vad gjorde det - det var dyrt att laga alla hans mat själv också plus arbetet (för att inte tala om veterinärkostnaderna för en sjuk hund) - så vi satsade på ND och Malte blev frisk igen. Idag äter han fortfarande ND och det får han göra så länge vi kan få tag på det...jag tänker inte experimentera med fler torrfoder åt honom annat än som godis. Jag är skeptisk mot torrfoder av flera anledningar - och om man har en hund som är känslig på något sätt så tror jag att man ska vara mycket försiktig med torrfoder och istället försöka hitta något annat, iallafall under en längre period när hundens mage får läka ordentligt. Nu kan Malte äta allt möjligt och är en matfrisk hund. Tänk att man kan bli så lycklig över att ens hund äter bra! 
Idag är Malte fyllda sex år och en vacker och härlig pudelherre. Han är snäll, lugn och vänlig, lyhörd, mycket lekfull och tycker om att träna och lära sig saker. Ibland är han tjurig... eller kanske är det så att han vet vad han vill? Ibland kan ha vara en uppfostrande polis - speciellt mot en del hannar eller andra flamsiga typer - det är som om han vill säga till att någon jä... ordning får det vara - precis som han gör med hr Albin. Ingen av mina pudelherrar har någonsin varit i slagsmål, varken med varandra eller andra. Han föredrar ofta att göra saker med människor. Andra hundar är helt OK, speciellt tikar såklart, men gillar att leka med människor - gärna barn som är ännu roligare. Malte har gått valpkurs, vardagslydnadskurs, spårkurs och kurser i rallylydnad. Vi har gjort ett antal utställningar, gått ringtränings-, pälsvårds- och klippkurser. Rallylydnad är nog det roligaste. Så i vår ,-09 ,ska vi gå en fortsättningskurs och kanske framöver prova på att tävla. Malte är inte hd-röntgad eftersom vi just då, när man brukar göra det, hade fullt upp med att klara av hans sjukdom. Han är inte skotträdd och inte heller rädd för raketer. Malte är inte intresserad av att jaga - däremot gillar han att skrämma fåglar...kajor i flock t ex, effekten blir ju rätt stor och omedelbar! En tennisboll jagar han däremot gärna eller söker efter. Han tycker mycket om att bära på mjuka saker eller bollen - länge.
Vi är så lyckliga att just Malte blev vår hund ( Tack Gunilla och Sven-Åke, kennel After Five) och man kan nog inte vara nöjdare. Han står mig mycket nära och ju äldre han blir desto mer märker jag att han förstår och känner mig och allt annat i hans värld. Han har lärt mig massor och jag fortsätter att lära. Jag hoppas vi har många år än tillsammans för det är, som sagt en lycka att just Malte, kungen, är vår pudel.
Bilderna nedan: käre Malte och under honom t v, hans pappa, Chirac (Lemerle Pardon My French, foto: Lena Tellberg) och t h, hans mamma, Selma (Calie's Classic Chrome Confirm CC, foto: Gunilla Thorsell)
